Chanser

Vilka chanser?

Hur stora chanser för bifall?

Hur stora är chanserna – eller möjligheterna – att beviljas pengar när en ansöker om att driva projekt för jämställdhet, feminism eller kvinnors organisering? En av de mest använda taggarna här på bloggen är den om finansiering, eftersom pengar ofta är en förutsättning för att kunna bedriva verksamhet även i civilsamhället. Ett av de vanligaste sätten att finansiera verksamheten är genom projektbidrag – men det är alltid en chansning. Att söka medel är inte det samma som att beviljas medel. Och de som får avslag för sina ansökningar är ofta fler än de som får beviljat.

För att få en klarare bild av vilka chanser det handlar om försökte vi undersöka hur det låg till hos den finansiär som finansierar det här projektet, Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (MUCF). Eftersom siffrorna var svåra att hitta på deras hemsida fick vi hjälp av registratorn, som gav oss uppgifter för de senaste fem åren, gällande både jämställdhetsprojekt och kvinnoorganisationers projekt. Detta var siffrorna vi fick.

Chanser jämställdhetsprojekt

Chanser kvinnoorganisationers projektDet handlar såklart inte bara om chanser, utan även om ansökan motsvarar uppsatta kriterier. Att uppfylla dem har dock olika organisationer olika förutsättningar och möjligheter för.

Vad siffrorna visar är att för jämställdhetsprojekt är det i genomsnitt en fjärdedel av projekten som får bifall, medan tre fjärdedelar får avslag, och gällande kvinnoorganisationers projekt får i genomsnitt en tredjedel bifall och två tredjedelar avslag.

Problem. Och lösning?

Vad betyder detta för det feministiska civilsamhället? Om vi generaliserar utifrån dessa siffror (som alltså bygger på uppgifter från en finansiär av många) betyder det att en projektansökan inte på något sätt är ett säkert kort. Att skriva ihop en tar garanterat tid och energi, men helt utan säkerhet att det ger utdelning. Det betyder att det är hög konkurrens och att osäkerheten kring utfall påverkar verksamheter, anställning och i förlängningen stabiliteten i det feministiska arbetet.

Hur löser vi det? Är det ett problem som kan lösas med mer pengar från finansiärers sida? Kanske till viss del, men ökade anslag skulle antagligen också leda till ökad mängd ansökningar (men ökade anslag skulle definitivt vara ett stort plus!!). Är det en lösning att fördela pengar till fler, men då mindre summor? Antagligen inte, eftersom det inte heller skulle leda till kontinuerligt, kvalitativt arbete. Att långsiktigt finansiera basverksamhet istället för projekt är ett alternativ, men innebär ju inte heller att alla som söker får pengar. Parallella möjligheter till att söka medel för kortvariga insatser, längre projekt och långsiktig verksamhet är ett annat alternativ. Ökade samarbeten organisationer emellan kan vara ytterligare ett. Valmöjligheter mellan olika typer av ansökningsförfaranden skulle kunna tillgängliggöra ansökningsprocessen för fler.

Hur stora chanserna är för att få sin ansökan beviljad beror på flera saker, bland annat på vilka kriterier den ska uppfylla och hur väl den gör det, och – tyvärr – hur väl en ansökan står sig i konkurrensen till andra. Men att veta ungefär vilka chanser som finns påverkar kanske också huruvida organisationer bedömer det som värt att investera den tid det tar att sätta samma en ansökan. Om det är värt jobbet att ta den chansen.

/Malin

Kommentera

Your email will not be published. Name and Email fields are required.